Jag har tidigare argumenterat för att det behövs mer djärvhet och kreativitet i debatten om hur vi skapar mer ansvarsfulla, inkluderande och långsiktigt hållbara organisationer. En av mina, kanske lite mer provokativa idéer, är att kvotera in konstnärer och andra kulturarbetare i bolagsstyrelser. Det skulle bredda kompetensen och tillföra kulturell läskunnighet i beslutsrum, som i dag domineras av ekonomisk och juridisk expertis. Då dessa miljöer ofta domineras av främst ekonomiska eller juridiska experter, kan det ge en konkurrensfördel att vara ett bolag som provar ett annat grepp. Det här handlar inte primärt om att få till stånd en bred representation i styrelserna – snarare om representation av kompetens inom, och förståelsen för, inflytande genom bilder, berättelser och nudging som möjliggör nya riktningar. Min förutsägelse är att i framtiden spelar företagen en allt större roll i, och förväntas ta ett större ansvar för, formandet av goda normer, kommunicerandet av demokratiska värderingar och bidrag med praktiska lösningar på samhällsproblemen. Joseph Nye, upphovspersonen till mjuk makt-konceptet på 90talet, säger i en artikel i Wall Street Journal: Credibility is the scarcest resource – Trovärdighet är den mest begränsade resursen. Det är här frågan om kulturell kompetens blir avgörande.
Ett konkret exempel: när kulturell blindhet kostar
Vi har sett flera exempel de senaste åren där bolag har haft tekniskt och juridiskt korrekta strategier – men ändå förlorat förtroende. Företag som marknadsfört hållbarhet samtidigt som deras leverantörsled visat sig vara problematiska. Varumärken som lanserat inkluderande kampanjer utan att den interna kulturen burit samma värden. Organisationer som investerat i ESG-rapporter men missat den underliggande berättelsen om vilka de egentligen är och vilket ansvar de förväntas ta.
Ett tydligt exempel på vad som händer när den kulturella dimensionen brister är Volkswagens så kallade dieselgate-skandal. Företaget marknadsförde under flera år sina dieselbilar som ett miljövänligt alternativ – “clean diesel” – samtidigt som det visade sig att man manipulerat utsläppstester. Juridiskt och tekniskt fanns det naturligtvis många lager i affären, men den verkliga skadan var inte bara böter eller återkallelser av redan sålda fordon: den relationella kostnaden blev väldigt hög. Berättelsen om ansvar och innovation kolliderade med verkligheten. Och när den sprickan blev synlig rasade förtroendet.
I dessa fall har problemet inte varit brist på ekonomisk analys, det har snarare varit brist på förståelsen av narrativ konsekvens. Brist på kulturell intelligens. Brist på förståelse för hur snabbt ett samhälle genomskådar symboliska gester som saknar substans. Och det är exakt här mjuk makt verkar – eller faller.
Konstnärer som mjuka makthavare och samtidsexperter
Soft Power – mjuk makt, handlar om detta: påverkan genom uppriktighet, trovärdighet, relationella berättelser och en sorts fantasins pedagogik – genom att gestalta det som vi ännu inte helt förmår föreställa oss. Från Joseph Nyes ursprungliga tankar om Soft Power i mellanstatlig diplomati, betonar förra utrikespolitiska rådgivaren Penny Abeywardena att mjuk makt utvecklas som verktyg i sammanhang där formell makt är begränsad; genom kultur och relationer. Mjuk makt förbereder, så att säga, terrängen innan politiken kan ta sig fram med mer handfasta verktyg. I praktiken betyder det att kulturen och de normer vi lever med ofta leder utvecklingen innan lagar och regelverk hinner reagera. I ett sammanhang som ett företag, där beslutsprocesserna är snäva och riskminimerande, innebär det att organisera, identifiera problem och forma strategi främst genom rationella modeller – men ytterst genom värderingar, identitet och berättelser om vad företaget är och vill vara. Här kommer konstnärens perspektiv in som en unik Mjuk Makt-resurs: det mest radikala och långsiktigt framgångsrika greppet ett bolag kan ta till, är att vara uppriktigt, ansvarstagande och välvilligt.
Vad kan konstnärer tillföra i styrelserummet?
Att ta in konstnärer på styrelseposter handlar inte om att bidra med estetiska inslag i företagskulturen. Det handlar om att bredda det kognitiva och kulturella spektrumet i beslutsfattandet:
- Perspektiv som formar normer, inte bara mål
Konstnärer är tränade att problematisera, gestalta komplexitet och skapa mening i gränszoner där rationell kalkyl når sina gränser. De bidrar med förmågan att ställa frågor som inte bara handlar om hur utan varför. - Narrativ kraft i ett förändrat maktlandskap
Företagsstoryn – varumärket och de kommunicerade värderingarna – styr inte bara interna processer utan påverkar samhälleliga normer: vad som uppfattas som ansvar, framgång och attraktivt beteende. Konstnärens blick för mönster och rörelser genom ett samtida narrativt landskap, bidrar med strategier som bygger på tillit och långsiktigt värdeskapande snarare än kortsiktiga mål. - Mjuk makt som komplement till formell legitimitet
Soft power handlar om att göra idéer attraktiva, trovärdiga och inspirerande. När företag i allt högre grad konkurrerar om talanger, kunders förtroende och samhällelig legitimitet, är förmågan att formulera och gestalta värden centralt. Konstnärer bidrar med en kompetens för att bygga sådana värden genom estetiska och narrativt starka uttryck. Det förutsätter dock en uppriktig vilja att vara ett bolag för framtiden – den relationella långsiktigheten är en viktigare investering än kortsiktig vinst. - Innovation genom provokation och lek
Kreativ praktik är ofta förknippad med att tänja gränser och erbjuda spekulativa alternativ. Bolagsstyrelser tenderar att söka säkerhet och stabilitet. Konstnärlig innovation gör det möjligt att se möjligheter där andra bara ser risker.
Soft power i praktiken – från kultur till organisation
Abeywardena skriver att soft power fungerar genom relationer, berättelser och allianser, inte genom företagsrang eller hierarkier. Översatt till företagsstyrning, innebär det att konstnärer i styrelser kan fungera som aktörer som:
- skapar (och läser av) de underliggande narrativen i företagskulturer.
- arbetar med kulturella signaler som formar preferenser hos anställda, kunder och partners.
- hjälper organisationer att navigera komplexa identitets- och värderingskonflikter.
Istället för att se soft power som “mjukt” i motsats till “hårt”, handlar det om att förstå hur attraktion och trovärdighet är fundamentala villkor för långsiktig påverkan – oavsett om det gäller stater, civilsamhälle eller företag.
Slutord – konstnärer som strategiska resurser
Att kvotera in konstnärer i bolagsstyrelser är inte ett slagträ för kulturens exklusiva särart och egenvärde – vilket kulturen förstås också har. Snarare innebär det ett erkännande av att kulturell intelligens och en samtidsläskunnighet innebär ett strategiskt övertag i en värld som mycket snart måste navigera ett helt annat ekonomiskt landskap och möta helt andra utmaningar. Vi lever i en tid av förändringar, där teknologiska paradigmer snabbt avlöser varandra. Vi ser ökade krav på socialt ansvar, och en befogad besvikelse när samhällets aktörer inte lever upp till det. Då kan konstnärliga perspektiv bidra med en förståelse av mjuk makt för att hjälpa organisationer att navigera komplexitet och skapa hållbar riktning.
Så, ta in konstnärer i styrelserummen! Vi bidrar med spetskompetens till företag som både vill vara relevanta i samtiden och leda utvecklingen framåt.
Eller följ på instagram:
