Sedan 2014, fungerar jag som västkustbaserad frilansande prins i ett övergripande konstnärligt forskande projekt som undersöker performativitet, kunglig mystik, influencer-logik och varumärkesmedvetenhet. Typiska uppdragsgivare är kommuner, kulturinstitutioner och organisationer från civilsamhället som söker skapa möten som både berör och bygger kapacitet – oavsett om det handlar om en offentlig invigning, en festival, en inspirerande föreläsning, en worskhop eller att leda panelsamtal.
Ämbetsutövandet vilar på humanistiska ideal och belyser frågor om makt, identitet, kallelse till ett “heligt” uppdrag och viljan att göra gott i världen. Som prins, söker jag gestalta ett performativt och samhällsmedvetet ledarskap — inte i mening av traditionell maktutövning, utan snarare som en galjonsfigur för delaktighet och kollektivt ansvar. I Arbetet som lokal kunglighet möter jag många olika människor i enskilda audienser, på konferenser och på furstliga studiebesök till olika verksamheter. Med detta hoppas jag belysa samhällsviktiga aktörer, såsom enskilda forskare, sociala företag och civilsamhällets världsförbättrande organisationer.
Under min tid som prins har jag initierat och lett projekt med folkbildande ambitioner, konstnärligt forskande ansats eller med social inriktning.
Att arbeta som kunglighet, innebär en unik kombination av socialt engagemang, ceremoniell representation och att nätverka med syftet att sätta sig in i samtidens brännande frågor. Det dagliga arbetet balanserar ceremoni — med representation, invigningar och audiens-möten — mot konkreta projekt och samarbeten i skärningspunkten mellan entreprenörskap, kultur, forskning och världsförbättring. Till min hjälp har jag en stab av rådgivare, adjutanter, stabstrumpetare, kostymörer etc som bistår i det ceremoniella arbetet.
En viktig del av det kungliga arbetet är audiensprogrammet, där allmänheten ges möjlighet att boka privata samtal med fursten i Kronhuset — en gest av tillgänglighet och lyhördhet som gör att kungligheten inte bara är en symbol, utan också aktiv aktör i civilsamhället.
Sammantaget handlar det kungliga arbetet om ceremoniellt ledarskap – att vara en insatt, engagerad och passionerad röst för goda förändringar i världens tjänst.
Den furstliga yrkesidentiteten gestaltas genom lager av symboler:
Titel: Hans Furstliga Höghet Prins Frei von Fräähsen zu Lorenzburg. Furste är en lägre titel för att beteckna en suverän härskare eller regent. Historiskt har orden Furste och Prins varit synonyma i många europeiska språk – till skillnad från i samtida skandinavisk tradition, då “prins” nästan uteslutande betecknar regentens söner eller svärsöner.
***
Fulla namnet: Beau Frei Glorifons Sankta-Barbara Maxpaon Kaspar Melchior Baltazar Konrad August Otto Konstantin Sacrélicorne Jean-Seraphine von Fräähsen zu Lorenzburg
***
Furstlig krona: Fyra, varav tre synliga, byglar och en hermelinbrämad kronring. Denna krona kröner vapensköldar och furstliga emblemata eller monogram.
***
Monogram: Under furstlig krona, två F förenade i basen genom en ögla, varav sinister F är spegelvänt. Genom öglan i basen är en upprätt krokus inträdd. Monogrammet är en personlig symbol.
***
Ätten Lorenzburgs Stamvapen: Under furstlig krona: I ett fält av silver en påfågelstupp i naturliga färger med stjärtfjädrar i solfjädersform över vilken en ginstam i blått delad av en karvskura med fem spetsar varav de två yttersta spetsarna och den mittersta toppas av ett treblad av silver belagd med en röd pärla, de yttersta trebladen är kluvna på sådant sätt att de ligger till hälften utanför skölden. På övriga två spetsar en pärla i silver. Ättevapnet är en samlande symbol för familjen Lorenzburg.
***
Furstligt vapen: Under furstlig krona: I sköld kvadrerad genom ett gyllne kors, det första och fjärde fältet i rött en öppen krona av guld över en ärta av guld, i andra och tredje fältet i blått en öppen krona av silver över en ärta av silver. Överlagd på mitten av stamvapnet som hjärtsköld: I ett fält av silver en påfågelstupp i naturliga färger med stjärtfjädrar i solfjädersform över vilken en ginstam i blått delad av en karvskura med fem spetsar varav de två yttersta spetsarna och den mittersta toppas av ett treblad av silver belagd med en röd pärla, de yttersta trebladen är kluvna på sådant sätt att de ligger till hälften utanför skölden. På övriga två spetsar en pärla i silver. Furstevapnet är en symbol för det furstliga ämbetet och följer huvudmannen för ätten Lorenzburg.
***
Ätten Lorenzburgs motto: På Latin Facile Princeps – “Med lätthet den främste” eller “Med lätthet fursten”. Mottot är monterat på ett bälte och placeras vanligen under vapenskölden.
***
Personliga Emblemata: Emblemata är mer personliga symboler än heraldiska vapen. Om vapensköldar ofta handlar om familje- klan- eller grupptillhörighet, så är emblemet någonting man väljer själv. Ett emblem består av en bild, ett motto som speglar någon aspekt av ens personliga livsfilosofi samt, ofta, en förklaring i diktform. Emblem kan, precis som heraldiska vapen, användas på brevpapper, flaggor eller ingraverade i smycken. Eller representera en specifik aspekt av en persons engagemang eller intressen. Som prins av Lorenzburg har jag tre emblem som jag använder i olika sammanhang:
- Påfågel-emblemet: “Påfågeln står som en uråldrig väktare, med fjädrarnas ögon öppna i världens alla riktningar – som Argus i nytt majestät. Över honom svävar kronan som ett tecken på den himmelska ordning där all rättmätig värdighet har sitt ursprung. Som i myten om den oförgängliga fågeln vars kött aldrig ruttnade bär emblemet devisen Il ne pourrit pas: att det som tjänar ljuset, skönheten och det furstliga ämbetet inte förgår.”
***
2. Krokus-emblemet: “Under kronan öppnar sig den späda krokusens kronblad; en vårens budbärare, som Persephones första fotsteg efter återkomsten från underjorden. Blommans purpurkalk bryter vinterns grepp – ett förebud om att kylan och mörkret ska vika. Därför lyder mottot Le printemps retournera – våren skall återvända – en urgammal försäkran om att hoppet alltid segrar till slut. Ja, sannerligen, hur mörka tider vi än må leva i, så återkommer våren alltid!”
***
3. Enhörnings-emblemet: Enhörningen träder fram som världens vandrande mirakel, ett ädelt djur som bara låter sig fångas av ett rent hjärta. Emblemet bär devisen Fortasse ultra montem – kanske bortom berget – ett löfte om att de största uppenbarelserna väntar där modet överskrider horisonten. Så förenas kronan och det mytiska djuret i en symbol för förundran och modet att aldrig ge upp: även om du aldrig har sett en enhörning, så kanske de finns på andra sidan nästa kulle.”
***
4. Brinnande hjärtat-emblemet: FLAGROR NON CONSUMOR – “Jag brinner men förtärs ej”: Hjärtats ved brinner av medkänslans flammor men förstörs inte av elden. Ovanför hjärtat svävar en furstlig krona, ty detta är inte ett vanligt hjärta, utan ett som är kallat att bära ett folk, en börda, ett mysterium.