Ditt Emblem – en personlig identitetsmarkör
Både emblem och heraldik är historiska identitetsmarkerande symbolsystem som kombinerar symbolik med reglerad formgivning, men de skiljer sig åt i funktion, struktur och användning. Heraldiken – alltså läran om vapensköldar – är en 900 år gammal grafisk tradition som i stort sett är logotyper för en grupp: en familj, en institution eller ett territorium. Heraldiska vapen är strängt reglerade i form och är ofta ärftliga inom en släkt. Emblemkonsten, däremot, är gåtfull – den är friare och mer litterär. Emblemet är en personlig bild, en kombination av bild, motto – ofta med litterära, mytologiska eller religiösa referenser som kan vara gåtfulla eller tydliga. Ibland skrivs även en tolkningsnyckel som publiceras med emblemet. Syftet är främst identitetsmässigt eller moraliskt – att förmedla en idé, dygd eller tanke som man vill förknippas med. Där heraldiken ofta är statisk och institutionell, är emblemet dynamiskt och allegoriskt. Men de två fälten överlappar ibland: heraldiska vapen kunde inkludera emblematiska deviser, och emblem kunde använda heraldiska figurer som symboler. Båda traditionerna använder alltså bilder för att uttrycka identitet och värderingar, men på olika sätt – heraldiken genom kodifiering och kontinuitet, emblemet genom tolkning och reflektion.
Vad är ett emblem?
Ett emblem är en kombination av bild och text som tillsammans uttrycker en allegorisk mening, moralisk poäng eller sammanfattar din livsfilosofi på ett elegant sätt. Emblem blev populära i Europa under 1500- och 1600-talen som ett pedagogiskt och konstnärligt uttrycksmedel. Typiskt består ett emblem av en snärtig devis, motto eller slogan, en illustration (ofta träsnitt eller kopparstick) och en förklarande text (ofta i form av en kort vers eller epigram). Genom att tolka bilden och mottot tillsammans kunde man utvinna den djupare sensmoralen i emblemet. Denna blandning av ord och bild gjorde emblemen både underhållande och tankeväckande, och de spreds snabbt över Europa som en omtyckt form av litteratur.
Användningsområden: Emblem användes ursprungligen i tryckta emblemböcker – samlingar av dessa bild-texter med moraliska eller underhållande budskap. Men emblematiska motiv letade sig också utanför böckerna. Man målade eller skulpterade dem i arkitektur (till exempel på fasader och inredningar) och på föremål som möbler, textilier och skyltar. Furstar och mecenater kunde använda emblem som propaganda för att förmedla politiska budskap eller hylla dygder – exempelvis utnyttjade jesuiterna under motreformationen emblem i böcker och konst för att sprida religiösa budskap. I skolor och kyrkor användes emblem för moralundervisning, där de allegoriska bilderna och texterna hjälpte åskådarna att minnas och begrunda etiska lärdomar. Kort sagt var emblemkonsten ett mångsidigt medium som förenade bild och text för att undervisa, underhålla och övertyga sin publik.
Emblemets delar: motto, bild och förklaring
Ett emblem är traditionellt uppbyggt av tre delar:
- Motto (inscriptio): En kort överskrift eller devis som ofta uttrycker emblemets tema på ett kärnfullt sätt. Mottot kan vara på latin eller folkspråk och fungerar som en ledtråd till tolkningen. Exempel: “Amicitia etiam post mortem durans” (latin för “Vänskap som varar även efter döden”) står som motto över ett emblem om trofast vänskap.
- Bild (pictura): En illustration som visuellt gestaltar temat eller idén. Bilden är ofta symbolisk – den visar till exempel djur, föremål, personer eller mytologiska figurer som representerar abstrakta begrepp. I det nämnda vänskapsemblemet syns en lummig vinstock som slingrar sig runt en död almstubbe, vilket visuellt antyder att vänskapsbandet lever kvar trots att trädet (vännen) dött.
- Förklaring (subscriptio): En tolkningstext som klargör sambandet mellan mottot och bilden. Ofta är det en kort dikt, ett par rader vers eller en prosaepigram som utvecklar moralen eller poängen. I vänskapsexemplet lyder förklaringen (på latin) i översättning: vinstocken – naturens tacksamma barn – omfamnar den vissna almen och påminner oss om att söka vänner som förblir förenade även när döden skiljer dem åt. Förklaringstexten låser upp bildens mening och knyter an till mottot.
Denna tredelade struktur – motto, bild, text – var ett kännetecken för emblemen sedan genrens uppkomst med Andrea Alciatis emblemverk Emblematum liber 1531. I senare emblemverk kunde textdelen ibland vara längre än bara ett par rader; en del emblem följdes av utförliga kommentarer, citat eller dikter över flera sidor för att fördjupa tolkningen. Generellt sett behövde dock läsaren se alla tre delar i kombination för att förstå den fulla innebörden – bilden ensam kunde ha flera tänkbara betydelser, men tillsammans med mottot och texten fick emblemet en tydlig avsikt.
Exempel på historiska emblem
För att belysa hur emblem fungerade ser vi här några exempel från olika tider och sammanhang:
Emblemens utveckling i Europa
Uppkomst i Italien: Emblemtraditionen föddes i renässansens Italien. Juristen och humanisten Andrea Alciati från Milano brukar kallas “emblemlitteraturens fader”. Han skrev ett hundratal latinska epigram som kombinerade klassiska visdomsord med fyndiga bilder. År 1531 trycktes dessa i Augsburg under titeln Emblematum liber, vilket blev historiens första emblembok. Alciati själv hade bara författat texterna, men tryckaren lade till trägravyrer som passade mottot i varje emblem. Boken blev omedelbart framgångsrik. Alciatis emblem spreds i otaliga nyupplagor och översättningar – inte bara på latin utan även till folkspråk som franska, italienska och tyska. Italien gav därmed världen själva konceptet emblem, men ironiskt nog var det tryckcentra norr om Alperna som snabbt tog ledningen i spridandet av emblemböcker.
Tyskland och Centraleuropa: I den tyskspråkiga världen fick emblemen tidigt fotfäste, delvis tack vare att Alciatis verk först utgavs i det tysk-romerska riket (Augsburg). Tyska humanister och förläggare producerade egna emblemböcker under senare 1500-tal, ofta på latin eller tyska. Ett exempel är Johannes Sambucus (Zsámboky), en ungersk läkare verksam i Wien, vars Emblemata utkom i Antwerpen 1564. Andra som Hadrianus Junius (Adriaen de Jonghe) publicerade emblem i Antwerpen 1565. Emblemen anpassades också för protestantisk respektive katolsk publik. Lutherska församlingar kunde till exempel pryda kyrkor med emblematiska målningar som undervisade om kristna dygder, medan jesuiterna – den katolska ordensgruppen – flitigt använde emblem i sina skolor och andaktsböcker för att sprida trons budskap. Ett anmärkningsvärt svenskt exempel är Tådene kyrka i Västergötland, där en serie målade träpaneler från tidigt 1700-tal bildar ett helt emblemprogram – sannolikt det mest sofistikerade i sitt slag i någon svensk kyrka. Genom sådana kyrkodekorationer och allegoriska trycksaker blev emblemen en integrerad del av barockens visuella kultur i Centraleuropa.
Nederländerna: Under 1600-talet utvecklades de nederländska provinserna till Europas centrum för emblemkonsten. I det språkkunniga och tryckeritekniskt ledande Flandern/Holland blomstrade genren i både religiösa och världsliga varianter. Förläggaren Christophe Plantin i Antwerpen specialiserade sig på emblemböcker och gav ut verk av författare från hela Europa. Ett kännetecken för nederländska emblem böcker var mångspråkigheten: man tryckte ofta parallell text på latin, holländska, franska (ibland även engelska eller spanska) för att nå en bred publik. Poeten Jacob Cats är en av de mest kända nederländska emblematikerna – hans verk som Sinne- en minnebeelden (1627) samlade folkliga visdomar och levnadsråd illustrerade med sinnrika bilder. Kärleksemblem och moralemblem blev storsäljare och plagierades flitigt; samma kopparstick kunde dyka upp i flera olika böcker med omarbetad text. Emblemen spreds också i sociala sammanhang – det var populärt att i sällskapslivet låta gäster tolka och diskutera emblemmotivens betydelse, som en bildningstävling i vitterhet. Samtidigt uppstod en förnyelse inom andliga emblem: både kalvinister och katoliker (jesuiter) i Nederländerna utgav fromma emblematiska meditationer. Till exempel lät jesuiten Herman Hugo trycka Pia Desideria (1624) med 45 allegoriska hjärtbilder ackompanjerade av fromma dikter – ett verk som blev stilbildande för barockens religiösa emblem.
Frankrike: I Frankrike utvecklades en likartad tradition, om än med viss egen prägel. Här fanns ett nära släktskap mellan emblemen och de heraldiska deviserna vid hovet. Redan 1539 utkom Guillaume de La Perrières Le Théâtre des bons engins med 100 franska emblem, och under 1600-talet var emblematiska inslag populära i både litteratur och hovkultur. Ett unikt pionjärverk var Georgette de Montenays Emblemes ou devises chrestiennes (1571) – den första emblematiska boken författad av en kvinna och helt inriktad på protestantisk kristen symbolik. Montenay kombinerade latinska mottot, gravyrer av hög kvalitet och åtta rader fransk vers per emblem, och hennes tema kretsade kring reformerta värden som tron och nåden. I den franska katolska miljön blev under 1600-talet Cesare Ripas verk Iconologia (1593, översatt till franska 1636) inflytelserikt – en samling allegoriska personifikationer med förklaringar. Även om Iconologia tekniskt sett inte är en emblembok (den saknar versmotto och bilderna åtföljs av prosa istället för epigram), kom den att användas flitigt av konstnärer och dekoratörer som en inspirationskälla till allegoriska motiv inom arkitektur och konst. Genom sådana verk och översättningar levde emblematiken vidare i Frankrike, men mot slutet av 1600-talet började genren att mättas. Smak och litterära ideal förändrades – de snillrika emblemen fick konkurrens av mer direkt satir, romaner och klassicistisk konst. Ändå fortsatte emblemkonsten att influera bildspråket in på 1700-talet, inte minst inom frimureri och pedagogik, samt i Sverige där Abraham Sahlstedt 1758 skrev avhandlingen Sinnebildskonsten för att introducera emblemtänkandet på svenska.
(För den som vill fördjupa sig i emblematikens historia finns omfattande verk såsom Henkel & Schönes Emblemata. Handbuch der Sinnbildkunst des XVI. und XVII. Jahrhunderts (Stuttgart 1967) och Daniel Russells The Emblem and Device in France (1985), liksom digitala databaser som Emblem Project Utrecht för nederländska emblem.)
Skapa ditt eget emblem – steg för steg
Att göra ett eget emblem kan vara ett roligt sätt att signalera sin identitet – att koka ner sin livsfilosofi till en bild och ett motto, att visa upp i vardagen. Emblemet blir ett personligt märke i som kan användas till både vardags och gest. Följ dessa steg för att skapa ett trovärdigt emblem:
- Idé och budskap: Börja med att bestämma vad du vill att emblemet ska uttrycka. Är det ett personligt motto (t.ex. “Mod i allt”)? En familje- eller ordenssymbol? Definiera ett kärnbudskap eller en dygd som passar dig och den du du vill vara i världen. Utifrån detta formulerar du ett motto – gärna kort och slående. För extra tidsenlig känsla kan mottot vara på latin eller ett äldre språk (t.ex. “Fortitudo et fides” för “Tapperhet och trohet”), men det är inget krav. Huvudsaken är att mottot speglar den idé du vill förmedla.
- Symbolik och bildmotiv: Välj en eller flera symboler som allegoriskt representerar ditt motto eller tema. Tänk i termer av det bildspråk som användes historiskt: djur, växter, mytologiska gestalter, redskap etc. Varje symbol bör ha en lättbegriplig koppling till din idé – t.ex. ett bi för arbetsamhet, en vikt för rättvisa, en fackla för kunskap. Studera gärna autentiska emblem för inspiration: i äldre emblemböcker användes allt från antika gudar till vardagsföremål som bärare av budskap. Skissa sedan upp bilden (pictura) för ditt emblem. Det kan vara enkelt (en enda figur) eller mer komplext (en scen med flera element), men kom ihåg att emblemhistoriskt är bilderna ofta relativt stiliserade och fokuserade på det symboliska innehållet framför realism. Se till att din bild tydligt illustrerar mottots idé – betraktaren ska kunna se kopplingen, även om den inte omedelbart är uppenbar utan förklaring.
- Stil och design: Bestäm vilken stilperiod som passar din första utformning av emblemet och efterlikna den i utformningen. Kanske en sagolik stil, eller renässansstil passar bra – t.ex. svartvita träsnittsliknande bilder med dekorativ ram och text under? För ett medeltida intryck kanske en mer gotisk stil med handmålade illuminationer och banderoller för texten passar. När du tecknar eller designar emblemet, placera mottot antingen ovanför bilden som en rubrik eller under bilden som en banderoll – båda förekom historiskt. Förklaringstexten (om du vill inkludera en sådan) kan skrivas i mindre stil under bilden eller på baksidan av en eventuell emblemsida. Håll dig konsekvent till den valda stilen i både bild och text så att helheten känns genuin.
- Material och tillverkning: Välj material för att förverkliga ditt emblem fysiskt på ett sätt som passar dig. Några idéer:
- På papper/parchment: Du kan rita eller måla ditt emblem på tjockt papper eller pergament. Använd blyerts och tusch eller akvarell för bilden. Texten kan du skriva med kalligrafipenna. För att få det att se gammalt ut kan pappret färgas med te/kaffe och kanterna rivas eller brännas lätt. Ett sådant emblemblad kan du bära med dig i vardagen – kanske i en bok eller som en hemlig privat talisman i en ficka?
- På tyg/banner: Om emblemet ska fungera som ett vapenmärke eller fana, måla det på tyg. Välj t.ex. linne eller bomull som du först färgar in i en passande bakgrundsfärg. Skissa upp motivet med blyertspenna och måla sedan med textilfärg eller akrylfärg. När färgen torkat kan tyget slitas eller smutsas ned något för att se använt ut. Fäst det på en stav eller i en ram om det ska bäras som banner eller hängas upp.
- Digitalt: Designa emblemet digitalt och använd det på brevpapper, hemsidor, sociala medier, i mail-signaturer, eller liknande.
- Sigill eller smycke: För en mer diskret användning kan du gravera eller skulptera emblemet som ett sigill (t.ex. ett sigillstamp med din karaktärs emblem att försegla brev med) eller som ett smycke/emblem att bära. Lera, vax, metall eller trä kan användas beroende på dina hantverksfärdigheter.
5. Använd emblemet: För att emblemet ska kännas relevant för dig, presentera det som en naturlig del av ditt liv. Använd det aktivt i din vardag: skriv brev med emblemets, bär med dig en vimpel när du ska göra något riktigt coolt eller svårt, eller citera ditt motto när du grunnar över ett moralisk vägskäl. Dela med dig av symbolikens betydelse om någon frågar – det ger tillfälle till folkbildning och fördjupar din känsla av att ha en sagolik alternativ persona. Ju mer genomarbetat och konsekvent du använder emblemet, desto mer övertygande blir det.
Genom att följa dessa steg får du ett unikt emblem som inte bara pryder din dräkt eller utrustning eller brevpapper, utan också förmedlar en historia och en idé. Emblemet kan bli ett kraftfullt verktyg för att gestalta identitet – en “stillsam bild som ändå talar”, för att låna 1600-talsförfattaren Jacob Cats träffande beskrivning av emblemkonsten. Lycka till med skapandet, och hoppas ditt emblem ger både dig och dina medmänniskor något att fundera över!
