Erasmus av Rotterdam säger (om jag får översätta fritt): “Den sanne bokälskaren är inte den som håller sina böcker gömda i lådor och skåp, och som aldrig hanterar dem. Den sanne bokälskaren är den som, både dag och natt, tummar, nöter och sliter böckerna. Som fyller marginalerna med mångahanda anteckningar och som föredrar spåren efter … Continue reading Ett anställningsbrev och en kärleksförklaring till kunskapandet!
Väljer pennans väg. Följer bläckets ström av ord, uppströms, nedströms, hem Pennan är mitt skepp Bläckets böljor bär mig bort Kom, äventyret, kom! Orden silas lätt, utan rim men med reson genom fingrarna
Dagen har gått ifrån mig. Kvällen kom i dess ställe. Andetagen: lugna och djupa. Tiden saktar ner och börjar röra sig motsols inåt i spiralrörelse mot mitten. Världen kikar in genom fönstren. Människor, katter och krukväxter sover på sina bestämda platser. De går in och ut ur varandras drömmar. Ögonlocken: tunga mantelveck som sluter sig … Continue reading Vid dagens slut
Jag tror att det som doftar är de tomma grenarna, och inte de vissnade löven som strötts över marken. Det som luktar så friskt om hösten är grenarnas frihet från löven. De älskade varandra intensivt hela våren och sommaren, men när hösten kommer då måste de skiljas åt. Löven dör och blir till jord. Grenarna … Continue reading Tankar jag tänkte i höstas
Dagen börjar med en halvtimmes meditation: Sitta på meditationskudden: Andas in/ andas ut (räkna utandningen – ett): Placera uppmärksamheten i området som kallas “mellangården”. Andas in/ andas ut (räkna utandningen – två): Om tankar kommer och tar mig med på en oönskad resa: Placera uppmärksamheten i området som kallas “mellangården”: och andas in/ andas ut (räkna … Continue reading Att lyssna på rötterna
