Min anmoder Aelfinë Sjaustiarn (Sjustierna) är en av de mer engimatiska medlemmarna ur släktträdet. Mycket lite är känt om Aelfinë, förutom att “Hon kom från skogarna” och att hon förde med sig mycket silver, ekorrskinn och ädla stenar. Hon gifte sig med vår förfader Olaus Petersson av ätten Påfågel (1399-1470). Man trodde att hon besatt magiska krafter och hon hade rykte om sig att se det osynliga och kunna hela med handpåläggning och örtmedicin. Alfinë var känd som en stor skönhet och som en mild person. Olaus Petersson avgudade sin hustru och beställde ett porträtt som avbildade henne med en enhörning i famnen och stående i ett uttorkat träd. Från grenarna hänger ett stort antal gyllene bokstaven “A” – initialen i hennes namn. Medlemmar ur ätten Sjaustiarn har gift sig med medlemmar ur min släkt vid två senare tillfällen, senast i början av 1900talet. Alla tre “Sjustiernor” var omvittnat gåtfulla och, på sina olika sätt, färgstarka personligheter.
Den dittills okända ätten Sjaustiarns vapensköld visar en symmetriskt arrangerad konstellationen “Corona Borealis” (Norra Kronan) i sju guldstjärnor mot blå botten. Mellan de två översta stjärnorna en silverne skogsstjärna (även kallad sjustjärna).
Konstellationen Corona Borealis togs upp i ätten Påfågels vapen från och med giftermålet med Aelfinë. Fram till dess visade skölden bara en Påfågel i naturliga färger mot en silversköld
