Måste man födas till Prins eller är det ett jobb som man kan lära sig om bara motivationen är den rätta? Jag tänker att med rätt glasögon på kan man betrakta fenomenet monarkin som en mycket specifik form av performancekonst.
Genom det filtret framstår Karl XVI Gustaf, och övriga Kungafamiljen, som landets mest välbetalda performance-konstnärer: de dyker upp i olika sammanhang och ägnar sig åt performativa och rituella handlingar som är avsedda att rama in eller skänka glans åt ett tillfälle. De kan sägas vara utövare av en sorts rigid kroppslig performancekonst vars syfte är att omskapa det kungliga köttet till en halvgudomlig artefakt att upphöja, att hålla på avstånd, att sänka blicken inför och så vidare. I Jantelandet Sverige måste Bernadotterna dock ägna sig åt en vansklig balansakt mellan upphöjdhet och Svensson-kunglighet. Forna tiders ”av Guds Nåde” går inte hem i tider då ”alla ska med” och det kungliga yrket/ hantverket tappar lite av sin glans.
Kung Carl XVI Gustaf är ett exempel på en performancekonstnär som utövar ”Pervasiv Teater”: Gränserna mellan ”Spelet” och ”Verkligheten” suddas ut och privatpersonen Karl Gustaf kan när som helst tas i besittning av rollen som Kungen. Ett annat exempel är det Nepalesiska religiösa fenomenet Gudinnan Kumari: En ung flicka väljs ut och blir sedan bokstavligen tillbedd som levande gudinna fram tills hon menstruerar för första gången. Den Tibetanska buddismens reinkarnerande Lamor (Tulkus) kan också ses som ett uttryck för ”Pervasiv Teater”. De fostras från tidig ålder att gestalta rollen av sin egen föregångare på ett sådant sätt att ”skådespelet” och vardagen glider in och ut ur varandra.
Alla dessa funderingar leder fram till mitt problem: Jag kan skapa en abstrakt Prins med ord, tankar och teorier, men det jag söker är ju den förkroppsligade, gestaltade och ”levda” yrkes-Prinsen. Orden måste alltså, liksom i den kända sagan, på något sätt bli till kött! Hur åstadkommer jag det? Method Acting? Liturgiska ceremonier med hög symboldensitet? ”Gå bredvid” som praoelev till en redan verksam Kung, Drottning eller Prins? Usurpation som Konstgrepp?
Som Prins av Lorenzburg måste jag betrakta min nya funktion som ett yrke som kan läras (precis som vilket annat yrke som helst). Som performance-konstnär betraktar jag Prinsen som en mycket specifik kroppslig/ schamanistisk/ performancekonst. Utifrån ett annat perspektiv kan jag omförstå Prinsen som ett arbete vars tjänster kan köpas i en kapitalistisk logik om fri konkurrens på marknaden: om jag utför arbetet billigare och bättre så kan jag kanske bryta Bernadotternas monopol och ta några av deras marknadsandelar?
Eftersom jag som dansare och koreograf, är utbildad till ett ”tyst” gestaltande yrke är det viktigt att erövra ett språk för att försvara även kroppsliga, tysta och levda modus för gestaltning.
