Knäckebrödsliv?


Inget ont om knäckebröd. Det är krispigt, robust, hälsosamt. Jag gillar’t helt enkelt! Knäckebröd som liknelse för livet självt framstår däremot som lite torftigt. Krispigt, robust och hälsosamt går väl an, men oändligt torrt och utan sötma, hetta eller ordentligt sälta. Vem vill leva ett knäckebrödsliv när livet har potential att vara en multi-texturerad orgasmisk gräddtårta?

Igår drog terminen på “Artisten” igång här i Göteborg och nya såväl som nygamla studenter hälsades välkomna med en högtidlig stund i aulan. Det bjöds på musik och teater och därefter mingel med orgasmisk gräddtårta enligt ovan. Vi på skolan är esteter. Vi är sensualister. Livet smakar liksom inte om där inte finns lite färg och ljud och kropp och stora känslor. Vi är alltså precis som alla andra.

Jag satt där i aulan och avnjöt solo-barockflöjt. Jag grät en skvätt till tonerna av helt fantastisk improvisation på orgel. Jag skrattade och stampade takten när förstaårs-studenterna bjöd på en härligt rytmisk “stomp”. Jag kände en djup tacksamhet men samtidigt, som dess granne, en avgrundsdjup sorg. Framför mig dukades ett bord som fullkomligen vällde över av mänsklig potential och den får så väldigt få ta del av. Jag är en av de lyckligt lottade som får ha levande musik och konst i min vardag. Många andra får det inte.

Jag skriver detta med anledning av debatt-artikeln i DN idag. Finansmannen Robert Weil menar att vi som samhälle inte får ignorera den emancipatoriska kraften i de humanistiska och estetiska ämnena längre då de är “en absolut förutsättning för att skapa ett bättre samhälle”.

Du har så rätt Robert, du har så rätt.
Utan Konst, Musik, Dans, Litteratur, Gymnastik, Språk, Filosofi, Psykologi och liknande ämnen reduceras samhället till en knäckebrödsfabrik. Livet blir bara ännu ett jobb som ska göras och pengar genereras för deras egen skull utan vidhängande krav på sig att bidra till välmående för många människor.

Låt därför ungarna avnjuta skollunchen till tonerna av en kammarorkester. Låt ungarna få springa, hoppa och dansa tills de får ur sig springet och stressen men behåller Hoppet och dansen. Låt ungarna förstå sig själva och andra genom filosofi och psykologi. Låt dem få lära sig språk så de kan kommunicera med andra. Låt dem få verktyg för att leva ett liv som är äventyrligt och lekfullt och generöst och expansivt. Ge dom bakelser!

Frej von Fähsen zu Lorenzburg

You Might Also Like

5 thoughts on “Knäckebrödsliv?

  1. Pingback: dd | bossesattva

Lämna ett svar till Frej von Fräähsen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.