är en ny Svensk översättning ( Kantola, T. &  Warring, L. 2011, Atlantis förlag)  av en poesi med en klang som ljuder genom tidsåldrarna. Precis som artikelns skribent kände jag hur det “gungade till” när jag genom texten fick stå ansikte mot ansikte med ett porträtt som nedtecknades för nära fem tusen år sedan. Inanna är en av de äldsta berättelser som finns bevarade men texten genljuder fortfarande av en episk kraft som talar samma kraftfulla språk som Bibeln, Iliaden och liknande forntida berättelser. Jag känner hur det “gungar till” och för varje passage som jag läser känner jag en växande ödmjukhet inför de forntida författarnas språkbruk och snille. Jag känner också en enorm glädje över den jante-befriade entusiasm med vilken Inanna sjunger sin egen lov utan skam eller blygsel.

Inanna är Himmelens och Jordens drottning. Inanna är Kärlekens och Stridens gudinna. Inanna är äventyraren som trotsar själva döden för att följa sin egen sanning. Inanna är, kort sagt, en förebild som överlevt genom årtusendena och som talar till oss idag med ett språk som är lika relevant idag som när texten nedtecknades. Denna text är en mytisk inbjudan att följa en ung kvinnas resa från oskuldens barndom och hjälplöshet till att äga sin egen makt, sexualitet och framtid. Himmelen och Jorden är hennes att befalla över – hennes ande och hennes kropp är hennes egna att råda över. Striden och Kärleken är domän som ligger nära varandra i Inannas person. Kanske är det i Kärleken som vi måste vara mest skoningslösa ibland? Kanske är det de personer och de idéer vi älskar så mycket att vi är beredda att slåss för dem, som definierar oss mest? Inanna framträder genom tidsåldrarna som en personifiering av en kvinnlig passion som bejakar sin kropp och som står upp för det man tror på. I det ljuset är Inanna en förebild för unga kvinnor och män även idag.

Jag läser texten och det “gungar till”.
En modern människa möter rösten från forntiden och känner igen sig. Jag känner en närmast fysisk genklang när den forntida författarens ord träffar mitt inre och jag tvingas gång på gång att böja mig ödmjukt inför den mänskliga andens storhet. Jag känner en stolthet för, och en gemenskap med, den person som framträder i texten och jag lovar mig själv att försöka leva lite mer som Inanna – fritt, kaxigt, storslaget men också nyfiket och ödmjukt och med omsorg och insikt om det jag värnar mest.

Prinsesspartiet bugar och bockar för Inanna, världshistoriens första feminist.

Over and out