Efter några långa dagar på Dans och Teaterfestivalen i Göteborg är det gött att hänga lite i partyområdet och dricka bärs. Till kidsen: Ring inte polisen, Prinsesspartiet röker ju inte på riktigt! Ciggen är gjord av kartong och har använts som rekvisita i Sara Lundéns F A N -fucking- T A S T I C performance under fredagskvällen.
Dagen veks åt workshop på temat “playground” där festivaldeltagarna samlas i smågrupper och diskuterar lekens betydelse i konsten, politiken, lärandet, livet etc. Spännande grejer men kanske inte så nya tankar, fast jag är löjligt nöjd med att jag lyckades klämma in en kommentar om Wittgenstein och “språkspel”..
Senare på kvällen en fin interaktiv upplevelsebaserad föreställning på Trädgårdsföreningen. Mörker, en mjuk hand som leder runt, dofter och ljud som kommer svävande i rummet. Röster som viskar och väver historier i skuggorna och slutligen en vals rakt in i ett landskap uppbyggt av snören som knutits ihop som trädstammar. Så fint.
Prinsesspartiet traskade bort mot festivalområdet tillsammans med två talangfulla scenskole-elever och plötsligt hör vi en duns och ett skrik. Någon blir överkörd precis bakom oss och vi springer/ famlar efter telefonen (112!!!)/ bort till platsen. Det ser inget vidare ut. Signaler i luren/ ingen svarar/ Till slut kommer jag fram/ rapporterar olyckan. Ambulansen är där på fyra minuter (om ens det). Kroppen skakar, det inre skälver. Vi är chockade men inser att vi bara är i vägen om vi stannar. Vi går därifrån men hjärtat dröjer kvar på platsen. Man känner ju ett mänskligt ansvar för den som ligger där/ vill veta hur det går/ att hen kommer bli bra.
Vi går i tystnad, såsmåningom kommer orden, såsmåningom vill man gråta.
Kvällen avslutas dock fint, med en skrämmande och spännande performance (med låtsas-cigg i mungipan) och med några bärs. Sedan bär det av hemöver, man är ju inte tretti längre…
Adieu