Dragshow som en lek med kön och genus
I vår del av världen har väl nästan alla sett en ‘Drag Queen’ eller ‘Drag King’ någon gång? Om inte annat så på bild eller i TV. En dragqueen är en man som klär sig i utstuderade kvinnokläder och imiterar traditionellt feminina uttryck på ett överdrivet sätt. På samma sätt är en dragking en kvinna som leker med kläder, uttryck och kroppsspråk som traditionellt ansetts vara manliga. Gemensamt för båda typerna av drag är att de ofta sker i underhållningssyfte. En duktig drag-artist är en sann konstnär som förfinat en specifik typ av performance-konst under lång tid.
Ordet ‘drag’ kommer från engelskan och det tidigaste kända bruket av ordet är från trycksaker som bevarats från 1870. Drag kan användas om alla typer av plagg som har någon form av symbolisk innebörd: prästkappa, domarrock, drottningmantel och så vidare. Det vanligaste är förstås att man använder ordet om genus-specifika kläder. En populär teori till ordets ursprung är att det skulle syfta på hur tunga kjolar släpar (drag) över ett golv, en annan teori menar att det är fråga om en akronym: DRessed As a Girl (klädd som en flicka).
Dragshow som en lek med klass-identitet
De gamla grekerna myntade uttrycket ”Panta Rei” – ”Allt flyter” med betydelsen att allt förändras och att ingenting har en fast och slutgiltig form. Och detta är sant om både prylar, länder, planeter och identiteter. Vi människor är i ständig förvandling: nya celler blir till och dör på daglig basis och vår identitet formas och djupnar av de upplevelser vi är med om.
Som Prins av ett mindre furstendöme ägnar jag mig åt klassdrag – en lek med identitet och attribut som traditionellt förknippas med adeln, alltså överklassen av den gamla stammen. Jag gissar att det är passionen för fantastisk litteratur, och åratal av rollspel i främmande världar, som lagt grunden för min fascination för det upphöjda och majestätiska. Jag tror också det är något så enkelt som att jag gillar hela showen med monarki och aristokrati. Det krävs ju artisteri och hantverkskunnande för att stå i centrum och glänsa!
Livet är kort och världen är vacker. Vi har inte tid att lyssna på de nej-sägare och surpellar som gör allt för att hindra oss från att leva eftersom de själva är rädda för livet. I överklasspraktikan som lanseras av prinsesspartiet omnämns de här människorna som Gråsossar och Jante-jon. Naturligtvis är jag inte ute efter att såra vare sig någon med socialdemokratiska sympatier eller någon med förnamnet Jon… Sossarna (såssarna) är några av den gamla överklassens käraste ”fiender” och en Gråsosse används allmänt om socialdemokraten som tappat orken och visionerna. Som dragshow-artist med klass usurperar jag överklassens maner och vokabulär. Gråsosse får därför vara beteckningen på någon som är skamlöst och urtråkigt realistisk. Jante-jon kan vi gott kalla den som inte hittat någonting bättre än jantelagen att svära vasalleden till.
eder commendeur,
