Givakt!
I morgon börjar Dans och Teaterfestivalen i Göteborg. Folkfest! Kulturkul! Pop-party! Ja, det är en högtidsstund främst för kulturarbetare i Göteborg med omnejd (eftersom nästan inga Stockholmare någonsin åker hit, de är så nöjda så med att stanna i huvudstaden och titta på samma gamla människor som gör samma gamla grejer). Känner jag mig själv rätt så kommer jag ta på mig mina fin-loafers och avnjuta lite bra kultur. Se det som ett tips om du har en tråkig vecka att se fram emot…
Mitt i förmiddagskaffet läser jag ett lustigt blogginlägg av Nanna Johansson på nöjesguiden. Inlägget roar oss med korta texter till feel-goodbilder på temat “Tillhör du den kreativa medelklassen”? Bilderna visar ljusa luftiga rum och bekymmerslösa människor som går bohemiskt barfota hemma och fixar och fejar. Det är väl tänkt att man ska dra på smilbanden men jag kan inte låta bli att drabbas av nattsvart depression: graden av komfort och bekymmerslöshet som syns på bilderna kommer jag aldrig att uppleva.
Kreativ Medelklass? Snarare kreativ underklass…
Många kulturarbetare i Sverige är dömda till en tillvaro som högutbildade låginkomsttagare. Vi utbildar oss, kämpar på, spelar ibland på stora scener och doktorerar kanske rentav men ändå kommer nästan ingen upp i lönenivåer som är i närheten av medelinkomsten i Sverige. Kultur är dyrt. Kultur är lyx. Det är kulturarbetarna som står för de stora subventionerna för att hålla priserna nere. Detta gör vi genom mycket låga, eller rentav inga, löner. Nästan inga andra yrkesgrupper tvingas så konsekvent välja “bara en kopp kaffe” när övriga sällskapet beställer in pizza. Tandvård och liknande är lyxkonsumtion. Att äga sitt eget boende kan aldrig komma på fråga. Den kreativa underklassen kan aldrig känna sig trygg. Vi är skarpa och välformulerade och efterfrågade men konsekvent underbetalda till gränsen på livegenskap.
Det fria kulturlivet, det som rör sig utanför de stora scenerna och gallerierna (ja det är väl typ 95% av all kultur), är dömt att leva på smulorna som blir över från kultur-gormandernas dignande bord. Vi skapar konst till självkostnadspris och lever ur hand till mun inte för att vi är dåliga på att planera vår ekonomi utan för att ekonomin uteblir helt. De medel vi får från kulturråd och konstnärsnämnd är så låga att de räcker till att skapa konsten men inte till en lön.
Den amerikanske professorn Richard Florida pratar om den kreativa klassen. Det är viktigt, menar han, att ha många kreativa och udda människor i en region för då börjar det sjuda och koka och bli spännande för folk att bo där. Han tar fram statistik (inte helt utan kritik från andra kan tilläggas) som visar att städer med många kreativa människor också har en bättre ekonomi. Det är väl helt enkelt så att kultur och konst och kreativitet är bra för människor och bidrar till tillväxten… …ja, utom för kulturarbetarna då som ofta får rent skamlig ersättning för den expertis de besitter.
Den här veckan börjar Dans och Teaterfestivalen i Göteborg och på fredag 16 maj sker ett stort upprop i Folkteaterns foajé kl 15:00. Jag är med och för dialog med politikerna om villkoren för det fria kulturlivet. Uppropet är ett samarbete mellan Teaterförbundet, Teatercentrum och Danscentrum och det sker i fyra städer i Sverige.
Kom dit. Ställ nån mot väggen. Tillsammans är vi starka!
Frej von Fräähsen zu Lorenzburg
Men vänta lite här nu, har ni inte valt att arbeta inom kultur? Kanske jag missuppfattat artikeln, och rätta mig gärna i så fall! Konstverk kan liknas med egenföretagare och det är ytterst få individer som kan ta ut någon form av lön från det egna företaget inom en viss tidsram. Jag kan inte hjälpa att bli irriterad på att ni klagar när ni uppenbarligen gått in i det frivilligt. En låg lön kan inte ha kommit som en blixt från klar himmel? Ska vi höja någonstans så är det inom vården (OBS, jag jobbar inte inom vården själv, utan tycker att de drar ett otroligt tungt strå utan en lön som rättfärdigar ett sådant arbete).
Din kommentar visar på en enorm okunskap och att du inte reflekterat tillräckligt. Inga yrken ska väl ha som norm att leva i fattigdom oavsett om det är vård, städ eller konst? Tänk till en gång till vettja!