Mer kultur till alla!
Prinsesspartiet gästar Dans och Teaterfestivalen i Göteborg den här veckan. Det är process, kreativitet och show långt in på småtimmarna. Idag ska jag gå på en marathonföreställning med Nature Theatre of Oklahoma från kl 14:00 på eftermiddagen till kl 02:00 på natten. Den här prinsessan är fortfarande utmattad efter äventyret i Italien men idag skolkades det från första programpunkten och jag har legat komatos i min säng sedan i går kväll. Lugnet, vilan och kaffet har byggt upp och byggt om min gamla kropp. Jag känner mig som en människa igen!
Rapport om festivalen kommer!
Meanwhile, en text om mitt eget konstnärsskap för den som är nyfiken:
Monster i det offentliga rummet:
I min idévärld är konstverket en relästation, eller ett membran om man så vill, mellan två universa: Vår vardagliga verklighet präglas av normer och uppvisande av samhället sanktionerade signaler, den ”Andra” verkligheten representerar det okända och det osägbara. Konstverket har, i bästa fall, potential att vara en fetisch som laddats med utomvärldslig (det vill säga utanför den ”kända” normativa världen) kraft att, så att säga, smitta upplevaren med nya tankar och beteenden. Monstret är det utomvärldsliga förkroppsligat: Uteliggaren, den dödssjuke, fjollan, munken, konstnären, medlemmar av annan etnicitet eller religion etc. är alla funktioner av det utomvärldsliga. Monstret är väktaren på tröskeln som kallar självet att anta utmaningen till en större grad av individuation och djupare grad av integrering av självets okända sidor.
När du ställs inför monstret – när du fascineras av monstret – när du stirrar på och absorberas av monstret tar du dig rätten att betrakta, och då placerar du också dig själv som ett objekt inför monstrets blick. Du glömmer bort att även ”monstret” är ett subjekt som ser dig i handlingen av att betrakta henne. Det paradoxala i den här transaktionen är att när du betraktar monstret är du så upptagen av att stirra att du glömmer justera din sociala mask alltså är det DU som träder fram tydligare för monstret! Och ju mer du stirrar desto tydligare syns du!
Min konst, just nu, handlar om att placera en monstruös kropp på offentliga platser. Jag jobbar på att utsätta och förvrida och reducera min kropp, och mitt jag, till ett finstämt instrument för att snoka reda på glappet mellan att betrakta och att bli betraktad. Min konst, just nu, handlar om att använda sig av monstret som, ja lite klyschigt, en spegel. Jag vill fånga dig när du stirrar och jag vill medvetandegöra för dig, hur tydligt du syns, hur tydligt dina skavanker, dina rädslor och din egen sårbarhet träder fram medan du är upptagen med att stirra på mig.
I min konst, just nu, formulerar jag en sorts etyder av monstruositet: Den skrattande kroppen, den gråtande kroppen och, om jag utvecklar tillräckligt med mod, den skrikande kroppen. De här kropparna placeras, kanske lite som mätinstrument, på olika ställen i det allmänna för att mäta graden av normalitet och för att skapa tvådimensionella ytor för andra att projicera sin fascination på. Och kanske, ja kanske, någon nappar på monstrets inbjudan att stiga utanför de osynliga järnridåer som utgörs av andras godkännande?
