”Noblesse Oblige” betyder att adelskap (social position, privilegier, makt, rikedom osv) medför ett ökat samhälleligt ansvar. Traditionellt har det ansetts att privilegier kommer till priset av plikt och ansvar gentemot dem som är mindre upphöjda eller mindre resursstarka. Detta kan tyckas fint och etiskt vid en första anblick för vem håller inte med om att den starke ska ta hand om den svage? Men: Innebär inte konceptet Noblesse Oblige en implicit legitimering av somliga individers privilegier och rättigheter i relation till dem som inte har privilegier och rättigheter? Det underförstådda resonemanget löper enligt följande:  ”Som ädlingar har vi visserligen särskilda rättigheter men vi har också plikter. Det är dessa plikter som rättfärdigar vår särställning och våra privilegier.”

Rättsfilosofen Wesley Hohfeld menar att rättigheter och plikter är asymmetriskt ordnade i relation till varandra. Det är den som saknar rättigheter som är tvingad till plikter gentemot den som har rättigheter. Själva ordet privilegium innebär att du står över de plikter som andra tvingas efterfölja.

Så tillbaka till Noblesse Oblige och Prinsens roll i det nya årtusendet… I min roll som Prins av Lorenzburg kan jag inte hävda någon särställning vad gäller privilegier eller rättigheter i relation till medborgarna. Prinsen är visserligen själva fundamentet, nationen genereras ju inom honom och projiceras utåt i världen, men det sociala kontraktet är inte ”asymmetriskt” då medborgaren inte har ensidiga plikter gentemot honom. Den moderna varianten av Noblesse Oblige innebär inte en byteshandel där privilegier måste ”betalas” med plikter och ansvar av de som är uppburna. Den moderna varianten av Noblesse Oblige innebär inte, som tidigare, att privilegierade individer godtyckligt axlar ett socialt ansvar eftersom det då är de privilegierade som behåller rätten att ensidigt formulera sina egna plikter.

Tidigare i historien har det varit underförstått att ädlingen har särskilt ”ädla” inre kvalitéer, ja en upphöjd moral, och att dessa kommer bjuda henne att handla ansvarsfullt och plikttroget. Det är dessa inre kvalitéer som är själva fundamentet som privilegierna vilar på. Ordet aristokrat kommer från grekiskans aristos, med betydelsen ‘den som är (moraliskt) bättre’. Dessa ädla individer, på grund av en upphöjd dygd och moral, var särskilt lämpade att styra och skulle inte ifrågasättas av mindre upplysta/upphöjda karaktärer.

Något liknande är konceptet ”av Guds nåde” – den egid under vilka renässansfurstarna härskade. Idén att Prinsen var utsedd av Gud, att han härskade i Guds namn och med Guds välsignelse gjorde Prinsen till absolut suverän. Guds vilja (Gud i egenskap av dygden/moralen förkroppsligad), får inte ifrågasättas, och därför får inte Prinsen som regerar med ”Guds Nåde” ifrågasättas. Prinsens dygd och lämplighet förutsätts, på grund av hans himmelska mandat, vara oantastlig. Att göra uppror mot Prinsen var detsamma som att göra uppror mot Gud.

Vad betyder Noblesse Oblige idag? Som Prins ser jag det som mitt uppdrag att vara ‘Primus Inter Pares‘ – den främste bland likar. Det är min plikt att stå främst och ta första smällen. Det är min plikt att leda och att tjäna. Det är min plikt att höra världens klagan och att göra vad jag kan för att lindra smärtan. Den sanna relationen mellan ‘Noblesse’ och ‘Oblige’ är exakt den motsatta än den vi känner till från historien. Plikter och ansvar är inte priset man betalar för en upphöjd ställning som ‘ädling’, det är snarare beredvilligheten att gå före och att ta ett stort ansvar som möjligen skänker ett visst skimmer av dygd och noblesse.

Mitt rike Lorenzburg genereras som en berättelse inom mig och projiceras utåt i världen och på så sätt kan jag (och Lorenzburg) verka som ett fyrtorn för människor som delar mina värderingar. Som Prins måste jag vara den främste bland likar, jag måste stå längst fram och föra mina medborgares talan. Borta är den moderna traditionen med en neutral och icke-politisk monark. Borta är renässansens idé om en Gudagiven och oantastlig makt. Borta är idén om åtnjutandet av upphöjdhet och att plikter gentemot den svage enbart är betalning för rätten att få åtnjuta privilegier. Som modern monark måste jag axla Prinsrollen som ett ”yrke” för att kunna föra folkets talan, och ”folket” är de freaks, trashankar, genier, utkastade, visionärer, ”udda” och alla andra som dras till Lorenzburg. Det är för deras skull Lorenzburg skapas och det är genom dem som Lorenzburg växer..

modern-krona-monogram