Konstnärlig Metod – Sitt still och håll käften!

I vår snurriga samtid försöker vi hålla fem tankar i huvudet samtidigt och högerhanden har ingen koll på vad vänsterhanden gör. Stressen kommer in och kortsluter både kreativitet och handlingskraft. Därför ägnar jag mig åt en halvtimmes meditation varje dag så att jag blir stilla och motståndskraftig på insidan. Samtidigt skärps det inre ögat och det inre örat så att jag snappar upp nya idéer bättre än annars. En av mina Konstnärliga Metoder är att Sitta still och hålla käften!

För det första finns det olika former av meditation och de gör  olika saker med insidan. New-Age versionen av meditation skulle jag säga är en form av fri association eller vägledd resa där meditatören sluter ögonen och följer en bildström eller inre berättelse under avslappning, och ibland till ljudet av lugn musik. Sådan meditation stärker fantasin och ger en stunds avkoppling men den gör nog inte så mycket för den inre stabiliteten.

I vissa former av tantrisk (buddistisk) meditation följer meditatören en ganska schematisk inre resa, och genomför en mer eller mindre ”astral” ceremoni för att förvandla sig själv till en gudom eller buddha. Logiken här är att den som identifierar sig med en viss gudoms energier och karaktärsdrag, och som försöker imitera gudomens beteende, snart kommer att luckra upp sitt eget jag och inse att all identitet egentligen bara är en av många möjliga självberättelser.

Schamanistisk meditation använder sig av olika tekniker och hjälpmedel för att försätta sig i ett extatiskt tillstånd där själen antas lämna kroppen och resa till andra världar. Syftet, grovt förenklat, med Schamanens praktik är att hela och hitta allierade i andevärlden.

Insiktsmeditation handlar om att stilla sinnet och genomskåda den stora kosmiska illusionen som menar att alla ting är separata och har en egen självständig (och avknoppad) existens. I insiktsmeditationen handlar det om att stilla sinnet till den grad att det blir helt transparent. Inga tankar, inga associationer, inga förutfattade meningar, ingen upplevelse av ”jag” finns kvar. När sinnet är tömt och inget återstår att klamra sig fast vid, stiger den sanna naturen fram obehindrat. Det är detta som kallas ”upplysning” i buddismen.

Jag själv ägnar mig åt zazen, en zenbuddistisk meditationsform, åtminstone en halvtimme om dagen. Syftet är att stilla och stabilisera sinnet och skänka koncentration och 100%-ig närvaro, och det är ju viktigt i all form av konstnärlig praktik. Mitt eget meditationsutövande är enkelt: sitta helt stilla med rak rygg och händerna samlade. Ögonen är öppna och ofokuserade medan blicken är vänd mot golvet. Sedan räkna på andetagen 1 på inandning, 2 på utandning, 3 på inandning, 4 på utandning etc till 10. Sedan börjar du om igen. Ifall du kommer av dig, eller räknar för långt: börja om från ett på nästa inandning. Ifall du störs av tankar: återkom till andningen och räknandet. Fortsätt så i 10 minuter, sedan efter någon vecka kan du utöka längden på dina sessioner.

Det kommer att bli tråkigt! Du kommer att tro att du inte ställt klockan. Du kommer att våndas ibland och tänka att det är bortkastad tid, MEN plötsligt händer det magiska! Lugnet infinner sig. Du glömmer bort allt annat än räknandet av andetagen som kommer och går som de vill. Koncentrationen är där, och förnöjsamheten. Det är en form av sinnets alkemi!

Meditation som Konstnärlig Metod, och orden som kommer ur stillheten:

Innan regnet faller sätter jag mig ner på träaltanen. Och ställer klockan på 1 timme. Och gör det bekvämt för mig själv på meditationskudden. Och vänder ryggen åt sjön bakom mig. Och vänder faktiskt ryggen åt hela vida världen. För en stund.

Innan regnet faller, faller jag inåt i mig själv. Mjukt. Nyfiket. Enkelt. Att kunna sitta på det här sättet är en gåva jag får och en gåva jag ger. Det finns så många saker jag skulle kunna göra i stället. Nyttiga saker: diska eller jogga eller läsa på om mitt pensionssparande. Onyttiga saker: dras in i internetfejder med nättroll eller slentrian-shoppa onödiga prylar med kreditkortet eller ligga i sängen hela dagen och äta smågodis. Istället gör jag till synes ingenting, utom att vänta på regnet förstås.

Innan regnet faller blir jag medveten om en fräschör i luften och på insidan. Naturen håller andan medan jag andas så uppmärksamt jag bara kan. Jag har alltid tyckt om ögonblicken just innan ovädret kommer och nu sitter jag här och faller inåt i en frisk syremättad tomhet. Det finns gott om svängrum på insidan. Om jag har en bra dag är både luften och sikten fri. Andra dagar är det dimma eller rasande eldstoder med en kraftig rökutveckling som rövar bort alla perspektiv och fördunklar alla färger. En sådan dag är blicken monokrom och alla ljud reduceras till en enda skränande bordunton. Men nu sitter jag här och väntar på regnet som kanske snart kommer att falla.

Innan regnet faller startar Granne A, borta i Östan, sitt lilla sågverk och klyver ved så det vrålar över sjön. Det stramar lite i smilbanden och jag tänker ”typiskt!”. Mer vill jag inte göra för kameran är på och jag har en överenskommelse med min insida: sitta stilla, uthärda, utforska. Och så klart: följa andningen. Koncentrationen är som en sådan där spolformig leksakssnurra som man vrider till så att den börjar spinna fort fort runt sin egen axel. Den balanserar på sin lilla spets bara så länge som farten är tillräcklig. Med koncentrationen försöker jag uppnå balans genom att hitta den perfekta punkten att vila i. Då kan hela världen centrifugera hej vilt omkring mig utan att det stör det minsta. Granne A, han där borta i Östan, avkvistar och klyver och fixar en lång stund och jag inser att jag kan inte vänta på att han ska bli klar. Jag måste lära mig att leva med att grannar klyver lite ved ibland! Och då uppstår vardagsmagi: Vedkaparen blir ett fyrtorn av ljud, någonting att bjuda in som riktmärke istället för någonting att bekämpa. Jag vilar i mitt centrum och fåglarna sjunger och grannen kapar ved och allt är så lugnt som det bara kan bli innan regnet faller.

Innan regnet faller tar Granne B, borta i Västan, sin fyrhjuliga gräsklippare på en åktur. Min koncentration utkämpar ett flerfronts-krig. Jag är inklämd mellan fåglarna och de två grannarna som valde att göra någonting ”nyttigt” nu innan ovädret. Men på insidan är sikten fri och jag ser att allt runtomkring mig är som den där leksaken som snurrar fort fort och jag behöver inte lägga mig i. Jag vilar mitt i mitten medan grannarnas ljud dansar tango över skogarna. Jag är inte avundsjuk eller missunnsam, de får hållas.

 

You Might Also Like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *